Jag började skriva lite innan men det blev bara skit. Så jag suddade ut det och gick ner. Nu sitter jag här igen och ska försöka få ihop en liten bra berättelse. Tänkte först skriva om dagarna som gått, men sen kom jag och tänka på att det nog inte är lönt. Mina vänner har ju varit med mig hela tiden.

I varje fall. Fredagen den 13:de var den bästa dagen jag haft på väääääldigt länge. Jobbade till 8, var hos emmi cirkus halv tio. Och tio var jag igång. Hela kvällen bara flög förbi och jag var lyckligast i världen. Älskar att inte har några bekymmer, att inte tänka på morgondagen. Men morgondagen kom, med grönt hår och en redigt snurrig skalle. Fy fan. Också jobb på det. Inte bra

Sen satt jag även och tänkte på att en hel sommar har nu passerat och jag har upplevt dom bästa stunderna i mitt liv, tjänat pengar, skapat nya vänner, förlorat vänner, älskat mig själv och alla andra. En helt fucking amazing sommar har nu passerat och jag sitter här och tänker på allt jag har gjort. Fy fan vad jag kommer att minnas mitt sista sommarlov, ett bra sommarlov, det bästa sommarlovet.

På onsdag börjar skolan. Skolan. Jag vill inte ens tänka på det. Känns som om det var igår vi satt i aulan och kollade när treorna tågade in och tog studenten. Som om det var igår jag firade mackans student, världens bästa mackan. Som om det var igår jag gick ut på mitt sista sommarlov. Shit, varför är jag alltid så känslig? Hade kunnat stor tjuta nu när jag tänker på allt jag gjort. Sinnessjukt. Så mycket och så bra att jag knapt kommer på något.

Jag har hittat tillbaka till mina riktiga vänner, vänner som alltid finns och vänner jag alltid minns. Jag har sagt farväl till, en nu, ängel. Bäst du håller mormor i sällskap där uppe och vakar över oss här nere.

Emmie flyttar nu till Halmstad. Redan. Känns som om det var nyss hon sa att hon hade planer på att flytta och imorgon åker hon. Galet vad tiden går fort. Trodde aldrig att en så underbar vännskap skulle kunna blomma ut på så kort tid. Som hon sa, Emmie (v) amanda forever.

Regnet öser ner utanför mitt fönster och för ett tag sen visste jag inte vad jag skulle skriva, men nu står det en roman. Om ett år har jag tagit studenten, om ett år har jag inte haft mitt sommmarlov och ska börja skolan igen. Om ett år börjar mitt riktiga liv, ett vuxet liv. Fan vad jag älskar att vara ung