Alla säger att om man är sig själv kommer man längst i livet. Många tvivlar. För hur ska man kunna ta sig någonvart när många har fördommar, dömmer efter utseende, första ordet eller skrattar när man gör bort sig. Mobbar ut en när man ljuger, men man kanske måste ljuga. Sanningen kanske inte får avslöjas, den är svart. Jag kan förstå dom människorna som tvivlar på sig själv, för det har jag också gjort. Många gånger.

Jag har varit liten, jag har varit kär och galen, korkad, tom och glad. Jag har också många gånger funderat på om jag räcker till som jag är, kommer någon någonsin att älska mig? Efter alla dom gångerna jag har blivigt sviken, har jag undrat om det är meningen att jag inte ska vara lycklig. Gud kanske vill det, fast han inte finns. Jag har gjort som alla velat och för det har jag fått skit. Hur jag än gör, undrade jag om jag dög.

Sen en dag bestämde jag mig. Jag ska aldrig komma i andra han, för det är jag inte värd. Jag ska inte göra som andra vill bara för att dom ska ha det bra, det är mig det handlar om och jag ska göra det jag vill. Leva en dag i taget, för man vet aldrig när det blir den sista. Min mormor dog, då dog en del av mig. Min mammas kusin dog, hans fru är höggravid och hans dotter går runt med sin gosefilt och frågar efter pappa. Då dog ännu en del av mig och det fick mig att verkligen tänka, livet kan vara kort. Han var 33 år gammal, ett ungt liv att leva.

Jag ska få ut så mycket som möjligt av mitt liv och det vet jag att jag kommer att få, tack vare min hjärna, mina vänner och min familj. Riktiga vänner som inte vänder kappan efter vinden, utan dom som står kvar genom eld och vatten. Det är dom vännerna jag värdesätter i guld. Och det är med dom jag skapar minnen, skapar nya vännskapsband och finner nya vägar i livet. Vägar jag aldrig annars hade hittat. Det är med riktiga vänner du kommer långt. Skitsnack och viskleken är inte min sak, så 4:an. Hatar någon mig så visst, it ain't gonna stop me bitch