Snart är det april. En dag kvar. Det är inget spreciellt med april månad för många, men när det kommer till mig spelar den nytta. Eller kanske inte nytta, men det är en månad precis som alla andra bara det att denna är skriven i skyn. Varför tänker jag inte gå in på, man vet det om man känner mig och om man känner den andra. Dom andra. Men mest den.

Varför har man sånna dagar där man bara sitter ner och undrar över allting? Hur allting kommer bli, eller hur man kommer skapa allting. Vad kommer hända om jag stannar upp här och nu med allting och bara börjar om på ett nytt kapitel i boken om mitt liv. Börjar om där jag vill vara, börjar om på det jag vill känna.

Jag vill inte vara fast, fast med en massa rutiner. Jag vill kunna gå upp på morgonen och inte veta vad som väntar under dagen. Kunna vara spontan och göra det jag vill.

Jag vill tillbaka, ett år tillbaka. Eller nej, jag vill inte tillbaka. Jag vill bara leva dom dagarna en gång till. Jag vill vara svart, gul och lite guld i kanten. föralltid