På något vis älskar jag måndagar. Skolan är igång och en ny vecka väntar. Men idag var det inte som vanligt. Jag kan inte släppa taget om att det redan har gått tolv månader. Mest av allt just nu, vill jag bara ställa mig upp och skrika. Skrika tills luften tar slut, tills mina lungor går sönder och faller itu. Skrika tills du kommer hem. Ja, det är vad jag vill göra just nu. Men på något vis, vet jag att det inte funkar.