där mitt hjärta hör hemma

Jag började mitt äventyr på Espresso House med att praktisera där. Nu snart ett år senare, är jag fortfarande kvar och det har absolut varit ett äventyr. Jag kan aldrig tänka mig något annat jobb som hade kunnat ge mig det jag har fått, fram till idag. Jag har så många fina minnen, vänner och ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Personer som kommit och gått, människor jag idag faktiskt älskar och personer man träffar som gör avtryck i ens liv är något man bara drömmer om.

I samband med att min chef gick ut med att hon skulle bli mammaledig, fick vi in en ny tjej. En tjej jag idag håller varmt om hjärtat. Äntligen var jag inte ensam med att vara galen, flippad och störd på jobbet. Jag hade funnit en like. Två blev tre och Veronica är lika knasig. På kort tid har jag fått två bra vänner för livet. Igår var sista dagen för elin och jag kan säga att det skar i hjärtat när hon packade ner sina saker i en påse och stängde skåpet för sista gången. Snart åker hon iväg på säsongsjobb och är borta i några månader. Kvar blir jag och Veronica. Men vad är en trio om en saknas? inget. Vi kommer hålla ställningar och tummarna till hon kommer tillbaka/om hon kommer tillbaka.

Ja, detta är ett inlägg om mina två vänner på Espresso House, kanske uppfattas som töntigt?
Men jag är glad. Fast jag vet att Elin åker och blir borta i några månader,
vet jag att jag har fått en vän för livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0